Stela ben och långsam promenad till bussen

Jag lyckades rida igår! Fast jag red med barngruppen innan för de rider bara 40 minuter och det räckte för mitt lilla knä. Jag fick skjuts upp av Mia, Julia och Emma. Det började med att jag fick hoppa upp på fel sida, men det gick det också. Sen kunde jag inte röra benet så Mia fick stoppa in foten i stigbygeln. Allt gick bra förutom att trava för jag kunde inte rida lätt så efter för mycket studsande skrittade jag istället. Sen kom min vanliga grupp ner och undrade hur jag mådde. Det slutade med att Sandra fick ta av stigbygeln och Viktoria fick lyfta ner mig, annars vet jag inte om jag hade kommit av. Emma följde med mig upp och hjälpte mig att bära saker så jag bara behövde gå i trappan en gång. Jag är tydligen hennes stora idol nu. Hon pratade bara om mig hela kvällen sen, jag är tydligen jättesnäll.

Idag när jag gick till bussen för att åka till sjukgymnasten tog det en kvart! Det brukar ta 7 minuter på sommaren med genvägen. Men eftersom det är så mycket snö där nu, så får man gå runt. Och går man då extra sakta för att få med sig sina ben, då tar det lång tid. Jag fick träna själv och kunde inte göra två av övningarna och sen sa sjukgymnasten att jag inte behövde komma nästa vecka. Vi ska prova om huvudvärken kommer för att jag ser så dåligt, och nu när jag har mina glasögon så har jag inte haft ont i länge. Kommer den tillbaka fick jag komma tillbaka iallafall.

Benet känns faktiskt riktigt bra nu. Kan inte gå helt normalt men det gör inte ont av varje steg. Känns som att det är lite bedövat. Nu hoppas jag att det gå över lite mer till på fredag så jag kan jobba då, annars får Sanna hoppa in.