Jag tänkte meddela att mitt knä inte har gått sönder. Bara muskeln som fått en smäll så jag har några småblödningar, men det ska gå över om några dagar. Får väl stoppa i mig lite värktabletter. Ska försöka rida imorgon, får se hur det går. Annars får jag väl vila någon vecka.
Jag och Blixten myser i min säng. Han verkar utmattad som vanligt, men jag förstår honom. Han måste ju umgås med monstret Åskar dag ut och dag in. Blixten kunde ha varit till lite större hjälp. Om hade hade kunnat läsa hade han fått läsa min tal till nationella på fredag. Tur för honom så slipper han, den som blir utsatt är istället Max. Men han tänker smita i väg på en promenad i våriga Göteborg med John. Bäst för honom att han kommer tillbaka!
Igår när jag skulle sova upptäckte jag att jag hade ont på fler ställen sen kraschlandningen. Det sitter ën knapp på mina ridtäckbyxor vid höftbenet och den hade jag tydligen landat på. Får väl ett blåmärke där. Jag har ont i överarmen också, känns som träningsvärk. Lite roligt att man inte känner sånna fjuttiga små skador när man har så ont på något annat ställe. Fast det väl tur, det hade ju bara varit värre om man kände allt.
Ha! John ville inte följa med, men tyvärr har Max fler kompisar.... hihi :) Det är väl bäst att jag är snäll och låter honom gå, annars kanske han kastar champinjoner när jag kommer på besök nästa gång. Bäst vi undviker det.
Vilken tur att knäet inte gått av. :P
SvaraRadera